2006-04-12

 

Fullsatt när Bevan berättade minnen från förr

Bevan berättade också en fantastisk historia från barnkolonin Gullbrandstorp i Haverdal utanför Halmstad, med ett par foton tagna av TP-redaktören Jo-Jo som illustration.
Är det någon av läsarna som känner igen sig eller känner igen någon av flickorna på den här bilden från 1950? Hör av er till TP.

TP: s skribent Bevan Berthelsen fick en månghövdad åhörarskara vid sitt framträdande på Tranås Stadsbibliotek förra onsdagen (06-04-05).
Fler och fler stolar fick bäras in och när ytterdörren låstes klockan 19.05 kunde stadsbibliotekets Ulla Pihl hälsa ungefär hundra besökare välkomna.

Kvällens tema var ”Så var det när jag växte upp i Tranås” och med hjälp av nutida modern datorprojektor och ett 30-tal gamla foton från förr kastades åhörarna tillbaka till 1940- och 1950-talen.
Bevan, som i september hade en treveckors följetong i TP med Minnen från Tranåskvarn repeterade i korthet en del av de rackartyg och händelser som fanns med där och som sträckte sig fram till elvaårsåldern.

Nya opublicerade hyss
Efter denna korta inledning var det dags för tidigare opublicerade rackartyg och den ena historien värre än den andra från elvaårsåldern och uppåt
Det handlade bland annat om Bevans radiointresse och hur de lyckades gå in och slå ut radiomottagarna i Hagadal under en högmässa och en nyhetssändning. Redan dan efter kom en pejlingsbil från Eksjögarnisionen och det blev snabba ryck att plocka ihop den illegala sändarutrustningen och gömma undan den på annan plats.
Bevan berättade också om hur många grabbar på den tiden samlade tidningar och ädelskrot för att förstärka kassan. En del blötte tidningsbuntarna så att de skulle väga mer, men avslöjades direkt vid invägningen hos skrothandlarna.
Bevan, eller Thorvald som han hette på den tiden, och hans kamrater var en aning slugare.
Dom samlade kopparskrot hela våren, sommaren och hösten. I december var det dags att skrida till handling inför den slutliga affären. Alla kopparrör och liknande, som inte hade naturliga böjar, böjdes snyggt och lämplig mängd vatten hälldes ner i böjarna. Allt radades sedan upp utefter en vägg i det låsta skjul man hade. När nattemperaturen sedan sjönk till under tio minusgrader var det dags att leverera skrotet. På det här viset kunde vi få bra betalt för vanligt vatten i samband med skrotförsäljningen, berättade Bevan.

Bevan Berthelsen lockade hundratalet åhörare till berättarkvällen på Stadsbiblioteket. (Foto: Fredrik Söderholm)

Egna sprängämnen
Bevan använde genomgående termen ”vi” eftersom han inte vill hänga ut och namnge sina kamrater från den tiden. En av åhörarna ställde dock upp och berättade om ett fiskafänge i Trollsjön med Bevans hemmagjorda sprängämnen, som han varit med om.
Att fiska med sprängämnen gav alltid god utdelning. I början använde vi gasblandningar t.ex. acetylen och syre, men det var jobbigt eftersom behållarna måste förses med tyngder så att de sjönk ordentligt.
Istället komponerade jag en blandning av ogräsmedlet Klorex och florsocker som hade en mycket god sprängverkan. Senare lärde jag mig att blanda ammoniumnitrat och eldningsolja vilket gav en rent militär sprängverkan, berättade Bevan.
Efter en sprängning hade vi ungefär tio minuter på oss att plocka upp all fisk som gick att sälja. Sedan kvicknade de kvarvarande till och började simma igen efter chocken.

Ett foto av gamla stadshusets baksida fick illustrera en annan berättelse. På den tiden var det skottpengar på kråkor. Det gick till så att man lämnade in de avskurna kråkfötterna till en dam på expeditionen och vi fick 25 öre paret kontant.
Strax innan stängningsdags slängde hon dagens omgång av kråkfötter i soptunnan bakom stadshuset. Vi gick sedan dit och hämtade dem och kunde sälja samma kråkfötter dan efter.
Så här pågick det flera veckor och vi brukade bara variera antalet vid inlämningarna och vi var tre olika grabbar som lämnade in.
Efter ett tag blev kråkfötterna så torra och spröda att de började gå sönder och vi avslöjades, men det hela tystades ner. Resultatet blev dock att vi i fortsättningen inte ens fick sälja nyskjutna färska kråkfötter, berättade Bevan.
Publiken hade roligt värre och värre blev det när Bevan i publikhavet såg Kalle Hallgren som han bad komma fram till mikrofonen och dra ett par halvgrova historier. Det blev historierna om bröderna Kniv och mannen som slog vad om att han hade tre testiklar.

Piratenhistoria
Det gick hem och Bevan fyllde på med följande Piratenhistoria:
Fritiof Nilsson drev ju advokatbyrå i Tranås och anlitades en vårdag som försvarare för en bondgrabb som stod åtalad för Tidelag – han sades ha haft könsumgänge med en kviga. Piraten lyckades få pojkstackarn frikänd.
Det här hände på våren och på hösten var det höstmarknad i Tranås. Piraten hade sitt kontor på andra våningen på Storgatan 25, vid Lilla Torget, och råkade titta ut genom fönstret.
Där får han syn på den tidigare åtalade, men frikände bondgrabben som ledde en kviga i ett rep på väg ner till kreatursmarknaden.
Då kunde Piraten inte hejda sig. Han fick upp fönstret och vrålade: Albin!
Pojken tittade upp frågande: Ja, va ä de om?
Är du på väg att ta ut lysning din jävel? Ropade Piraten tillbaka.

 

 

 

Massor av tidningsartiklar från trakten hittar du på www.frinnaryd.com


Kalle Hallgren grep mikrofonen och berättade om en grävlingsjakt hos greve Hamilton ute i Norraby. Kalle var på den tiden kock hos greven.
Bevan tog över och berättade ytterligare egna Tranåsupplevelser till åhörarnas förtjusning. Det handlade om konditor Möllers arrak-damejeanne i källaren på Konditori Centrum, hur det gick till när han fick sparken från Vaddfabriken och om fel dam i fel rum, för att nämna något.
Bevan berättade också en fantastisk historia från barnkolonin Gullbrandstorp i Haverdal utanför Halmstad, med ett par foton av TP-redaktören Jo-Jo som illustration. Åhörarna vred sig av skratt.
En annan berättelse med poäng var denna:
Moder Greta tyckte att jag skulle utbilda mig till ett yrke. Efter viss övertalning anmälde jag mig till en tvåårig elektrikerutbildning vid Centrala Verkstadsskolan i Jönköping.
Det var internatskola för oss som hade långt hem. Vi bodde i baracker på skolområdet.
Det gick jättebra med utbildningen och jag åkte hem till Tranås varje fredagskväll.
En helg i december stannade jag dock kvar. Rumskompisen och jag raggade upp ett par flickor på stan och tog hem dem till baracken. Där hade vi en liter OP Anderssons Akvavit, som vi drack med sugrör alla fyra, allteftersom flickornas klädespersedlar föll av efterhand.
Då knackade det på dörren och in rusar skolans rektor med skolvaktmästaren i hasorna. Någon hade skvallrat! Tjejerna samlade ihop sina kläder och hoppade ut genom fönstret i bara trosorna i decemberkylan.
På måndagen kallades jag upp till rektorn som skällde ut mig och meddelade att jag blivit relegerad från skolan för otuktigt leverne. Med bestämdhet påpekade han följande: ”En sak ska du ha klart för dig Berthelsen – du kommer inte långt här i livet. Den saken är klar”
När jag senare satt med en trevlig flicka på en bar i Buenos Aires i Argentina kom jag att tänka på rektorns syrliga kommentar. Jag ordnade fram ett stiligt vykort och ett frimärke och präntade ner följande hälsning:
Här är liv och glada dagar
Här går solen aldrig ner
Jag kom längre än du trodde gubbjävel!
Hälsningar
Thorvald Berthelsen


Vykortet cirkulerade runt på rektorsexpeditionen så att alla fick läsa innan det nådde rektorn själv.
Ännu tio år efteråt mindes man och skrattade man åt vykortshälsningen från Argentina.

F.S.

 


Klicka här för berättelsen MINNEN FRÅN TRANÅSKVARN


Klicka här för artikeln Bertils Konditori  pärlan bland Tranås 1950-talsfik


Klicka här för artikeln Kärt återseende i den gamla hembygden


Klicka här för Frazzes artikel: Bevan är busgrabben som nu leder en akademi


Nyårsfirande i Havanna för 50 år sedan. Bevan var där