2008-07-09

NÅGRA SANNA FISKEHISTORIER FRÅN FÖRR

Det i särklass bästa, men hemligaste och mest förbjudna, fiskestället på 1940-talet var turbinutsläppen i Tranåskvarns elverk. Det var bara jag och en kompis, utöver maskinisterna på elverket, som kände till detta ypperliga metarställe. Foto: Bevan Berthelsen

 

Blixten fångade 13 kgs lax åt elverksmaskinist.

Originellt kap under onsdagens åskväder.

NEDANSTÅENDE MÄRKLIGA fiskafänge ägde rum för nästan exakt 70 år sedan, den 12 juli 1938. Ett par dar senare fanns nedanstående notis, men utan bild, i Tranås-Posten av då välkände signaturen JoJo, Axel Jonsson.
Jag har nu fått låna några gamla fotografier av Konrads barnbarn Ann-Marie Gustafsson för att illustrera historien och passar här på att tacka för hjälpen:

”Den ivrige amatörfiskaren, elverksmaskinisten Konrad Karlsson i Tranås var på onsdagen ute för att fiska i sjön Sommen men överraskades därvid av ett häftigt åskväder, som gick fram över Torpön. Hr Karlsson med sällskap ansåg det fördelaktigast att på land avvakta ovädrets övergående.
Knappt hade sällskapet kommit på fast mark förrän en blixt slog ned ute i vattnet, där en väldig kaskad gav en ytterligare markering åt nedslaget. När så sällskapet hämtat sig efter den
öronbedövande skrällen och börjat prisa sin lycka över att blixten utvalt ett så lämpligt element för sin påhälsning upptäckte hr Karlsson ett föremål flytande på platsen där nedslaget skett.
Först antog han att det var en lom, som blixten avlivat, och som bevis härför vände sin vita buk i vädret. När emellertid “lommen” bör jade vifta med ett par svarta fenor och i övrigt bete sig som det anstår en fisk, vilken roar sig med att simma omkring på rygg, störtade hr Karlsson ned i sin motorbåt och ut till ryggsimmaren. Ett försök att bärga den med en abborrhåv gav ett synnerligen negativt resultat enär knappt mer än fiskens huvud fick rum i denna. Men när hr Karlsson därefter lade ut sin nyförvärvade agnhåv simmade fisken, fortfarande på rygg, snällt in över densamma och togs omedelbart ombord, såsom en nödställd kan ha rätt att göra anspråk på.
Den blixtrade fisken visade sig därvid vara en grålax på nära 13 kg. Med säkerhet är detta en av de största laxar som på senare år fångats i sjön Sommen – om inte rent av den största. Dess längd var för övrigt 90 cm. och största “livbredden” 60 cm., eller precis samma mått (det sistnämnda nämligen) som en modern Venus bör ha om sin graciösa midja.
För säkerhets skull kanske bör tilläggas att detta inte alls är någon rötmånadshistoria – fast vi inte ha långt till den 23 juli – enär vi med egna ögon haft tillfälle att betrakta den delikata fångsten. Men så får man antaga att en gammal elverksmaskinist har en alldeles särdeles tumme med elektriciteten från ovan.

Jo.Jo.”

SJÄLV LÄRDE JAG mig fiska redan i sjuårsåldern i mitten av 1940-talet när jag växte upp på Plangatan i Tranåskvarndelen av Tranås. Det var ju fattigt på den tiden och morsan uppskattade alltid när jag kom hem med rensad fisk till middagsmat. Överskottet sålde jag till privathushåll och fiskhandlare. Mina fiskeställen sträckte sig från Tingshusdammen neråt mot Väveribron.
Det i särklass bästa, men hemligaste och mest förbjudna, fiskestället var turbinutsläppen i Tranåskvarns elverk. På grund av minskat vattenflöde sommartid så kördes oftast en av de tre vattenturbinerna och ibland två. I lugnvattnet på baksidan av de avstängda turbinerna fanns de verkliga storabborrarna. Utan att skarva så vägde de från ett par hekto upp till halvkilot – ibland ännu större.

Konrad Karlsson behängd med stora feta abborrar fångade med enbart ett bambuspö. Om de metats upp i turbinutsläppet är okänt. (Privatfoto)

 



Massor av tidningsartiklar från trakten hittar du på www.frinnaryd.com


 

 

 






 

Elverksmaskinisten Konrad Karlsson med storlaxen på 13 kg som bärgades för sjuttio år sedan. (Privatfoto)

Det var bara jag och en kompis, utöver maskinisterna på elverket, som kände till detta ypperliga metarställe. Storabborrarna högg på det mesta alltifrån feta daggmaskar till levande angel som till exempel siklöja. Det var bara ibland när det var åska i luften som de var svårfångade. Då var det bara att grensla cykeln och trampa iväg till en bäck uppåt Älmås och håva upp äling (Elritsa på rikssvenska). Jag hade en treliters mjölkkruka på styret och brukade nöja mig med ett 20-tal. Agnade man rätt så kunde det bli över dussinet stora abborrar även om det inte var skapligt fiskeväder.
Ibland hände det att även en tredje och sista turbinen stängdes av och Svartån nedanför turbinkanalen ner till Väveridammen torrlades delvis. Dock fanns ett flertal större vattensamlingar kvar i sänkorna och dessa var alldeles fulla av diverse fiskar. Speciellt mängder av siklöja som vi håvade upp och plockade reda på de största och fetaste. De gick under namnet sommaströmming.
När en turbin startades igen efter ett sådant här uppehåll skedde det utan förvarning och då gällde det att snabbt sätta sig i säkerhet antingen genom att nå land eller hoppa upp på en stor sten så att man inte spolades med i det forsande vattnet och slog emot stenar och liknande.
Den mest hetsiga fiskeperioden var vid midsommartid varje år när gösen lekte. Jag fiskade då med bambuspö nere vid väveriet med siklöja som agn. Det gällde då att ha kroken med agn så nära botten som möjligt och klarade man detta kunde man få upp till dussinet i timmen. Kärringarna stod i kö med hinkar och väntade med kontanter i näven. När det gick som bäst fick de själva slå ihjäl gösarna och väga dem på mitt besman eftersom det gällde att snabbt agna på och kasta ut igen.

DE LUGNASTE MEN OCKSÅ givande fiskeperioderna var eftersomrarna och höstarna i Tingshusdammen. Jag fiskade då med, idag förbjudna, gäddsaxar. De agnades med levande mört på kvällarna och vittjades på morgnarna. Ofta blev det stora gäddor som fastnade.
Jag hade fasta kunder som till exempel fiskaffärer och Stadshotellet och det tog sin tid att med cykel som transportmedel leverera allt innan skolan började klockan åtta. Jag hade dock en särdeles bra lärarinna som hette Agnes Gulve och hon såg mellan fingrarna med att jag ofta måste skolka någon timme på morgnarna för att hinna med.
Hann jag inte med någon morgon så tog jag bara upp de saxar som innehöll fångst. De andra fick hänga kvar gillrade med den då döda mörten. Det gav också utdelning eftersom stora lakar på flera kilo då kunde fastna i gäddsaxarna eftersom de föredrog dött bete.

FÖR ETT ÅR SEDAN flyttade jag med min fru Deanna tillbaka till Tranåskvarn. Ett sammanträffande är att vi nu bor exakt på den plats där elverksmaskinisten Konrad Karlsson hade sin tjänstebostad vid elverket. I andra ändan av huset bodde dåvarande elverkschefen Rosengren.
Det räcker med en promenad utefter ån för att minnena ska komma tillbaka lika klart som om det vore idag – trots att totalt fiskeförbud nu råder på hela sträckan mellan elverket och väveribron. Men å andra sidan var turbinutsläppen på baksidan förbjudet område redan då för sextio år sedan!


Bevan Berthelsen

Elverkets tjänstebostad på dåvarande adressen Ydrevägen 7 (nuvarande 5:an) där elverksmaskinisten Konrad Karlsson hade sin tjänstebostad i högra delen. I den hitre delen av huset bodde dåvarande elverkschefen Rosengren.