2008-08-13

 

Tranåskräftor och kräftfiske innan kräftpremiären

Vid bland annat gamla Ydrebron finns ett bra bestånd signalkräftor. Efter att det exklusiva hyreshuset stod färdigbyggt vid bron i våras tippades stora mängder sprängsten utefter åkanten där kräftorna nu kommer att trivas och föröka sig. Undrar om eget kräftfiske ingår i boendet? Foto: Bevan Berthelsen

 

Det finns idag signalkräftor i Svartån på vissa ställen. Men det är som med bra kantarellställen – ingen vill tala om var någonstans.

I fredags inföll den egentliga kräftfiskepremiären. Den infördes redan på 1800-talet för att förhindra utfiskning. Den avskaffades 1994 eftersom handeln ville sälja kräftor året om. En ren byråkratisk klåfingrighet eftersom kräfthandeln fortfarande äger rum under augusti månad.

NÄR JAG VÄXTE UPP under 1940-talet var kräftfiskepremiären ett heligt datum. Först på kvällen den 8 augusti fick kräftfisket börja.
Oftast började vi grabbar fiska kräftor en vecka tidigare. Dels för att det var förbjudet och därmed extra spännande och dels för att kunna sälja så många kräftor som möjligt på morgonen den 9 augusti. Jag vill minnas att vi fick uppåt tio kronor tjoget, vilket var mycket pengar på den tiden. Vi byggde egna kräftsumpar där de förvarades fram till försäljningsmorgonen och vi matade dem varje dag.
Hela Svartån vimlade av kräftor på den tiden. Vi fiskade då med kräfthåvar och mjärdar på grund av de branta stränderna och djupet i ån. Sedan kom pesten i början av 1950-talet och vi fick tjuvfiska i andra vattendrag.
”Gunnar Sehit” (innehavaren av Gunnars Möbler på Storgatan 59) hade då lärt oss att fiska utan redskap med spö. Det gick till så att betet träddes på en vidja som stacks ner i botten på ungefär en halvmeters djup. Vi kunde placera ut ett femtiotal vidjor med jämna mellanrum utefter en lämplig sjöstrand. Sedan gick vi från ena änden till den andra med ficklampor. Kräftorna satt i klasar runt betet och paralyserades av det starka lampljuset och det var enkelt att plocka upp dem med bara händerna och stoppa ner dem i en jutesäck, som var fastspänd vid livremmen. De nattliga kräftfiskeutflykterna gick som längst ända ner till Mariannelundstrakten.
Istället för ficklampor konstruerade jag undervattenslampor för att försvåra upptäckt. Själva glödlampan satt en bit in på ett meterlångt armeringsjärn med ledningar upp till batteriet vid handtaget. Bästa kräftnatten under de här åren minns jag tydligt än i dag. Vi släpade hem och sumpade 140 tjog på vanliga cyklar från en sjö utåt Trehörnatrakten. Ett tjog är 20 stycken, ifall någon inte minns.

I Svartån, uppströms från Tranåskvarn, finns nu sedan flera år tillbaka skapliga signalkräftor. Vid bland annat gamla Ydrebron finns ett bra bestånd. Efter att det exklusiva hyreshuset stod färdigbyggt vid bron i våras tippades stora mängder sprängsten utefter åkanten där kräftorna nu kommer att trivas och föröka sig. Undrar om eget kräftfiske ingår i boendet?


Massor av tidningsartiklar från trakten hittar du på www.frinnaryd.com


I Frinnaryd till exempel finns signalkräftor i Svartån på vissa ställen. Men det är som med bra kantarellställen – ingen vill tala om var någonstans.
I Anebydelen av Svartån ovanför Stalpets vattenfall och uppströms har tidigare funnits ett gott kräftbestånd som nu minskat. En hel del minkar har observerats där och man tror nu att dessa ligger bakom minskningen. Men det kan ju också bero på andra orsaker.

För 125 år sedan kom kräftpesten till Finland och därifrån spreds den vidare till Sverige år 1907 då hela Mälaren drabbades. I början av 1950-talet var den spridd till Svartån och senare flera vattendrag i tranåstrakten. Sedan dess har cirka 90 procent av de svenska flodkräftbestånden blivit utrotade. Ett annat hot mot flodkräftan var olagligt utsatta signalkräftor. Signalkräftorna är bärare av kräftpesten (en parasitisk vattensvamp) och slår ut vår inhemska flodkräfta om de finns i samma vatten. Det har inte heller visat sig att signalkräftan ger större fångster än flodkräftorna gör. 1969 gav Fiskeristyrelsen tillstånd till utplantering av signalkräftan, Pacifastacus leniusculus.

Ska man köpa djupfrysta kräftor så ska det vara svenska signalkräftor. De djupfrysta kokta kräftorna från fjärran länder har i årets kräfttester dömts ut helt.

Den svenska flodkräftan (Astacus astacus) blir således alltmer sällsynt och därför mycket dyrare. Istället får man hålla tillgodo med den inplanterade amerikanska signalkräftan. Bäst är de nykokta som inte är nerfrusna. Signalkräftor från Vättern är, om de är exakt rätt kokta, så pass delikata att snålvattnet nästan börjar rinna.
Sämst bland de ”färska kräftor” som nu säljs är sumpkräftor från Spanien och Turkiet. De djupfrysta kokta kräftorna från fjärran länder har i årets kräfttester dömts ut helt.

Bevan Berthelsen