2004-06-02

 



På stadsvandring med Ivar i Galtås

Ivar Adolfsson i Galtås samlade ett 30-tal intresserade på den stadsvandring, som i torsdags (2004-05-27) arrangerades av Centerpartiet i Tranås. Under två timmar guidade och berättade 83-årige Ivar om hus, platser och människor, som levt och verkat i Tranås.


Den uppskattade nostalgivandringen utgick från Slakthusmaden, eller nu mer känt som Stadshuset. Vidare upp mot Lilla torget, Ågatan fram till nuvarande Berget och sedan Storgatan norrut och via den gamla Ydrebron till Tranåskvarn och tillbaka utmed Tingsvägen och genom Ekmarkspark.

Djurgårdsbron är inte bara förknippad med Stockholm. Tranås hade en egen sådan förr eftersom Slakthusmaden också hette Djurgården. Den rangliga bron över Svartån hette därför Djurgårdsbron. Här bodde ”Skräpa-Nisse” och hans häst. Det vackra stadshuset byggdes under åren 1952 till 53 efter flera månaders omfattande pålningsarbete i den sanka marken. På platsen låg förr ett slakteri och senare startade Tranås Rostfria sin verksamhet i huset.

Svartån svårt förorenad
Mitt emot nuvarande Stadshuset, vid Djurgårdsbron, låg på 1920-talet ett kallbadhus där man fick bada i Svartån till en kostnad av tio öre. Ivar berättar att vattnet var så förorenat att man hade en tydlig smutsrand kring halsen när man steg upp ur Svartån. Det var Kuranstaltens tvätteri som släppte ut lorten.
Lite längre nedströms låg Axel Johanssons slakteri där blod, inälvsinnehåll och liknande rann rakt ut i ån. Där fanns därför rikligt med stora fina välgödda flodkräftor.

Café ”Eländet” är borta
Där Kvantum nu ligger fanns förr också slakteri och charktillverkning, senare i ÖAF:s regi. Bredvid på Ågatan norrut låg H.E. Adamsson sjukvårdsaffär, granne med ett café, som fått namnet ”Eländet” i folkmun.
Här var också nerfarten till bröderna Levanders Tranås Vagnfabrik. Den ene av bröderna gick alltid finklädd och kallades för ”Söndags-Levander” medan brodern, alltid arbetsklädd, kallades för ”Vardags-Levaner”, berättade Ivar.
Vid andra sidan nerfarten låg Grunditz Herrfrisering vars innehavare också var en ofta anlitad musiker.
Vi vandrade vidare förbi de försvunna husen där både brandstationen och polishus fanns tidigare medan Ivar berättade en och annan dråplig polishistoria från förr. Vi passerade över Missionsgatan och stannade till där huset Tvära en gång fanns. Det byggdes med gaveln mot
Ågatan till skillnad mot de andra husen och fick därför detta namn. Denne avvikare inom byggandet fick namnet ”Martin på Tvära”. För femtio år sedan hade AM:s sin cykelverkstad i huset, idag står bensinpumparna där, om nu någon har svårt att minnas vilket hus som avses.
Längre bort låg Hellgrens speceriaffär med en stor gårdsplan bakom huset så att traktens bönder kunde lämna sina hästfordon medan de uträttade sina ärenden på torgdagarna. Här jobbade jag själv som springschas varje dag efter skolan på femtiotalet.
Nästa hus var auktionskammaren där Rygert huserade. Det var en mycket lång byggnad som sträckte sig ända ner till Svartån och den lutade i alla riktningar. Här gällde det att inte ha bråttom när man tog sig fram genom bergen av möbler. Man fick inte heller ha bråttom när man skulle köpa något. För att komma fram till rätt pris måste man ibland förhandla i flera dagar.
Ågatan 46 i korsningen mot Falkgatan kallades för Ölstugan. Förutom ölservering användes huset till apotek, polisarrest, och småskola. Det revs 1974. På dess stora bakgård längs Falkgatan fanns bland annat bilverkstaden V2, som betydde Volvos verkstad nummer två.
Här hade också ”Gummi-Ville” sin vulkaniseringsverkstad, där vi grabbar kunde få köpa en skaplig begagnad innerslang, att ha som badring, för en spottstyver.

Genom en lucka i väggen kom två pilsner ut
Med Ivar i täten gick vi vidare upp mot Storgatan med Hellquistska Huset på motsatt sida. Det hette förr i världen Stora Hotellet och där tog Fritjof Nilsson Piraten in när han först kom till Tranås. En bit längre norrut låg Centralhotellet, som nu heter Hotell Åberg.
Tillbaka på högra trottoaren passerar vi Linge-huset Storgatan 48, eller Piraten-huset som det numera heter. Här bodde Piraten under sin Tranåstid. Ivar berättade att på baksidan av huset, mot trädgården, fanns på den tiden en lucka och när man knackade på den kom det ut två pilsner – ett fyndigt arrangemang av Piraten.
Jag bodde senare själv i huset som liten fram till 1943 men minns mest gårdskarlens stora svarta hund.
Vi passerade huset där Pastejköket en gång startade och det gamla Läroverket. Flera hade minnen från den tiden med bland andra den smygande rektorn Sigurd Westerståhl och den snälle biologiläraren Sven Borg. I huset intill är idag pälsmuseum, men förr var det skolbyggnad.

Det var här allting började
Vi passerar över det nästan monumentala byggnadsverket gamla Ydrebron i rödgranit och kommer in på historisk mark. Det var här allting började, säger Ivar. Det här är Tranåskvarn och en kvarn byggdes redan på 1200-talet på den här platsen. Det var vattenkraften i Svartåns fall som började utnyttjas. Senare blev det bland annat såg och snickerifabriker och ett efterlängtat elverk byggdes 1913 på den plats där kvarnen tidigare stod. Innan, med ett litet elverk inrymt i sågen, kunde man ha max en 25-wattslapa i köket och tände man en till så räckte elen inte till – de bara pyrde med ett svagt rött sken! Det nya elverket utrustades även med en dieseldriven generator så att elleveranserna kunde upprätthållas även vid vattenbrist i Svartån.
Tranåskvarn tillhörde inte samhället Löfstad. Det var en smörhandlare Ekmark som köpte upp området och utvecklade det. En man med väldiga idéer. Det finns mycket skriftligt om det här och vill man fördjupa sig finns bland annat Elis Kågéns många böcker.
Vi fortsatte Tingsvägen och passerade det anrika Tingshuset och vidare genom Ekmarkspark. Här berättade Ivar om hur han som nioåring fick uppleva den stora Tranåsutställningen 1930: Man hade till utställningen lyckats anskaffa två levande tranor, som vistades i en stor bur. Dessa utfordrades med levande möss, som kastades in i buren. Tranorna kastade upp varje mus i luften, klapprade med näbben, gapade och svalde den nedfallande musen i rätt ögonblick till åskådarnas stora förtjusning.
När vi skingrades igen på Slakthusmaden, jag menar vid Stadshuset, fanns många minnen att fundera över. Alla var mycket nöjda, framförallt med Ivar i Galtås och hans berättarförmåga och att i två timmar med hög röst, så att alla hörde, berätta om sådant som både finns och inte finns i tryck.
Ivar Adolfssons berättande spann över en lång historisk tidsperiod på flera hundra år. Men mest kom det att handla om sådant som många av deltagarna själva kunde minnas från perioden 1930 till framåt 1960-talet. Det här med nostalgi och att prata minnen från förr har blivit populärt och PRO kommer i höst att starta två olika studiecirklar. Den ena handlar om utvecklingen från Lövsta till Tranås med Sten Jaginders fotografier på husen som sedan länge är borta. Den andra handlar om Fritjof Nilsson ”Piraten” och speciellt om hans boende och göranden i Tranås.


Text och foto: Bevan Berthelsen

Ivar Adolfsson i Galtås guidade och berättade medryckande om hus, platser och människor som levt och verkat i Tranås

Här är entrén till Linge-huset Storgatan 48, som den såg ut 1939 då jag bodde där som barn.

Tänka fritt är stort
Tänka rätt är större
Stora tankar mogna sakta
De här tänkvärda orden finns inhuggna i en granitsten placerad i anslutning till Stadshuset.


 

TRANÅSNOSTALGI och RACKARTYG De många uppskattade berättelserna från förr finns nu inlagda på en speciell länksida. KLICKA HÄR.


 


Massor av tidningsartiklar från trakten hittar du på www.frinnaryd.com